Gå till Startsidan

Länets förhistoria och fornlämningar

Kronobergs län har en lång och rik historia som sträcker sig tillbaka till inlandsisens avsmältning för ungefär 12 000 år sedan. Allt sedan dess har människan lämnat efter sig spår som vi än idag kan avläsa i landskapet. Delar av Kronobergs län tillhör de mest fornminnesrika i hela landet. Den mest karaktäristiska fornlämningen i länet är stora områden med fossil åkermark, så kallade fornåkrar, som påträffas runtom i våra skogar. Fossil åkermark består ofta av otaliga små stenrösen som vittnar om människans ständiga kamp mot stenen. När odlingsmark ska brytas måste sten röjas. Den småländska kampen mot stenen är evig. Den tar sin början redan under bronsålder, men är mest intensiv under järnåldern, men har fortgått långt in på 1900-talet

I områden med fornåkrar påträffas också ofta andra fornlämningar, exempelvis gravar och skålgropsstenar. Vid arkeologiska undersökningar i fornåkrar hittar man också ofta spår efter boplatser där de människor som brukat dessa områden bott. Man kan nästan tala om att det finns välbevarade hela forntida landskap runt om i de småländska skogarna. Hos oss är detta en vanlig fornlämning, men i ett europeiskt perspektiv är det här unikt. På nästan inga andra platser i Europa kan man gå ut i skogen och uppleva så välbevarade kulturlandskap från brons- och järnåldern.

 

Hällkistan är en annan karaktäristisk fornlämning i Kronobergs län. Hällkistor är gravar som anlades under yngre stenålder och äldsta bronsålder. De fungerade ofta som gravar för flera personer. I en hällkista kunde återkommande begravningar förekomma under lång tid. Hällkistan i Bastanäs undersöktes år 1908. Kistan var ursprungligen omgiven av ett stenröse med en diameter på 16 meter. I kistan fann man bland annat ett människokranium, brända ben, en spjutspets av flinta och en rakkniv av brons. I samband med undersökningen av en hällkista i Hamneda i Ljungby kommun 1996 hittades inga spår efter den döde, men genom pollenanalytiska undersökningar kunde man visa att den döde, förutom ett stort flintspån och några keramikskärvor, även fått en bukett vitsippor med sig i graven. Se en film om hällkistan på youtube!

En annan karaktäristisk fornlämning i länet och särskilt i Värend är de många och ofta väldigt monumentala gravrösena från bronsåldern. På höjder i landskapet ligger de och blickar ut över landskapet. Allra störst är Limmerör utanför Ingelstad som är 45 meter i diameter och 4,5 meter högt. De riktigt stora rösena är sannolikt uppförda över mäktiga män och kvinnor. Inte många av de stora rösena har undersökts, men då så skett har man hittat rester efter gravbålet och de gravgåvor den döda fått med sig, bronsföremål, keramik, kol och brända ben.

Höggravfält från slutet av järnåldern är en karaktärslämning för de västra delarna av länet. Här ligger vikingatidens kvinnor och män begravda. I enlighet med tidens tradition brändes de döda på bål tillsammans med ett antal utvalda tillhörigheter. År 1964 undersöktes tre gravar i utkanten av gravfältet i Kånna. Det visades sig vara obrända skelettgravar, där de döda var placerade i öst-västlig riktning, enligt kristet gravskick. Dessa gravar är de som anlagts sist på gravfältet, sannolikt i slutet av 1000-talet, då kristendomens inflytande började göra sig gällande. Kanske var man redan kristen, men fortsatte att begrava sig på förfädernas gravfält?

 

Vill du veta mera om länets förhistoria klicka här så kan du ladda hem artikeln "Från renjägare till viking" från boken "Landen kring sjöarna". Den berättar om länets utveckling under förhistorisk tid.

 

Sidan uppdaterad 2014-06-23

Kulturparken Småland AB,  Södra Järnvägsgatan 2, 352 29 Växjö