Gå till Startsidan

Månadens föremål

September 2017
En liten urna/pokal  med locki mörkblått, glaserat porslin med landskapsmotiv i medaljong.  På locket en liten Bacchusfigur. Troligen Rörstrand, ca 1780-1800.
Ordet pokal stammar från senlatinets baucalis, som betyder ett lerkärl för avkylning av vin eller vatten. På 1500-talet börjar man använda ordet om praktfullare större dryckeskärl. I Tyskland, särskilt i Nürnberg och Augsburg, framställdes under 1500-talet och framåt några av tidens främsta pokaler. Populära modeller var druvpokaler, med cuppan utformad som en druvklase och ananaspokaler, med cuppan formad som en ananas.
Under barocken blev exotiska material vanliga i pokalerna. Elfenben, noshörningshorn, liksom cuppor av ädelstenar, men även kokosnöt, snäckskal eller strutsägg var populära.
Enklare pokaler i bondemiljö var ofta tillverkade i trä, medan dyrbara varianter tillverkades i metall, glas eller porslin. Pokalerna tappade efter hand under 1700-talet sin popularitet, men återkom i slutet på 1800-talet som rena prydnadspjäser.
Augusti 2017
Glittrande klenod
 Denna glasljuskrona i senbarockstil donerades nyligen till museet och är tillverkad ca år 1750-1770.
Uppgifter om tillverkare saknas men den har blåsta glas trädda runt mittstången vilket liknar ljuskronor av Kungsholmsmodell. På sin förgyllda stomme av mässing med sex armar omges den av vackert slipade eklöv, vindruvsklasar, blommor och stjärnor i en praktfull kaskad av återkastat ljus.
Glasljuskronan är ca 85 cm hög och den äldsta i museet samlingar.
 
I Kulturparken Smålands bildarkiv finns en hel del visitkort på både känd och okända personer.
Bilden föreställer en för oss okänd dam fotograferad hos Torne Fotografi ateljéer någon gång på 1900 – talets början.

Klicka på bilden för större bild


Juli 2017
Billiga bilder åt folket
Visitkort används flitigt för att presentera sig själv eller sitt företag och den som först tog patent på idén var den franske fotografen André Adolpe Disdéri 1854.
Han hade sett en herre visa upp sitt hemmagjorda visitkort med ett självporträtt på, och fick idén att börja tillverka sådana för en billig peng.
Det gick dock trögt med försäljningen i början och få köpte hans visitkort trots det låga priset, men i maj 1859 gjorde Napoleon III halt med sin armé på Boulevard des Italiens, och av en händelse lät kejsaren fotografera sig i den lilla fotoaffären. Över en natt blir Disdéri Frankrikes mest ryktbare fotograf och folk vallfärdade till hans ateljé.  Två år senare 1861 ansågs han som en av de rikaste i hela Europa med sin årsinkomst på ca 800 000 svenska kronor per år. Han öppnade även filialer i Toulon, Madrid och London.
Kameran som användes hade fyra identiska linser och glasplåten kunde förskjutas så att man på så sätt fick ut åtta bilder i formatet 5,7x8,9 cm på en plåt med måtten 20x25,4 cm vilket var kostnadsbesparande.  Bilderna monterades sedan på kartong med måtten 6,4x10 cm – det vanliga visitkortsformatet. 
 
Visitkortet blev populärt över hela världen och folk köpte, bytte och samlade dem i både album och byrålådor. De blev också en viktig inkomstkälla för alla fotografer långt in på 1900-talet, och bara i England lär det ha sålts ca 400 miljoner per år vid 1870-talets slut!
 
I Kulturparken Smålands bildarkiv finns en hel del visitkort på både känd och okända personer.
Bilden föreställer en för oss okänd dam fotograferad hos Torne Fotografi ateljéer någon gång på 1900 – talets början.

Klicka på bilden för större bild


Juni 2017
Glasbärarväska från 1950-talet.
I väskan finns två våningar med ett antal fack vari man placerade de glas som skulle med försäljaren ut på fält.
I väskan finns 44 olika glas från tre olika företag, varav två är så kallade förädlingsföretag och det tredje är Kosta glasbruk. Samtliga föremål är dekorerade genom slipning.
Till detta finns några kataloger med andra produkter, så som speglar och lampor i olika utföranden.
I arkiven finns berättat att en glasbärare blev mördad i de småländska skogarna under 1600-talet, vilket är det äldsta beviset på att detta försäljningssätt är mycket gammalt.
I dag finns helt andra möjligheter att beställa glas från världens alla hörn via internet, så några glasbärare lär det inte bli av våra barn.

Klicka på bilden för större bild


Maj 2017
Denna månad lyfter vi fram ett exempel ur Gunnar Ells Pedagogisk-Psykologiska Studiesamling, nämligen dvärgen Butter med inspiration från Disneys tecknade klassiker Snövit och de sju dvärgarna. Den populära filmen hade premiär 1938 och denna handdocka utfördes någon gång i början av 1940 talet som en i en serie om 11 figurer för framförandet av dockteatern ”Snövit och dvärgarna”.

Figurerna, vilka Gunnar Ell själv benämnde som modellbygge i textilier, är ett av många exempel på den pedagogiska linje Gunnar Ell företrädde och som lyfte fram sagan och leken som hörnstenar i den elementära undervisningen.
Vill ni se fler inspirerande exempel på hantverk och läromedel kan ni besöka vår permanenta utställning om Gunnar Ells Pedagogisk-Psykologiska Studiesamling på Kulturarvcentrum Småland.

Klicka på bilden för större bild


April 2017
Kraterplatta
Kraterplattan, en grå rektangulär metallplatta med små hål avsedd att brukas för galvaniskt bad för rengöring av metallföremål. Storleken på plattan är 15x10 cm.
Patentet togs av Växjöföretaget Tekniska Fabriken Krater i Växjö året 1914.
 
Tillsammans med plattan fick man en bruksanvisning. Man använder ett kärl av porslin, plast eller felfri emalj. Diska först föremålet som ska putsat.
Kraterbadet beredes därefter genom att man löser 2 matskedar sodapulver eller 50 gram Kristallsoda för varje liter vatten, obs! vattnet ska vara kokhett. Kraterplattan och silvret läggs ner, vattnet ska täcka föremålet helt. Badet kommer i en typ av kokning och efter ca ½- 1 minut tar man upp föremålet, borsta och skölj noga, torka. Ni har nu ett glänsande föremål.

Klicka på bilden för större bild


Mars 2017
M 6189: Fickur i silver
Detta fickur har tillhört den unge poeten och
sedermera biskopen i Växjö, Esaias Tegnér.

Det är ett såkallat spindelur med kedjegång och förgyllt urverk.
Uret dras upp med nyckel och har vitemaljerad urtavla.
Boetten i silver är märkt ”DM”. Verket helt omärkt.
Esaias Tegnér föddes 1782 i By socken i Värmland,
och dog 1846 i Växjö. Han är begravd på Tegnérkyrkogården
i centrala Växjö. Han var biskop mellan 1824-1846. 

Tegnérs far var komministern Esaias Lukasson, och han
tog sig namnet Tegnerus efter födelsesocknen Tegnaby i Småland.
Klockan skänktes till museet 1934 av apotekaren 
A. S. Trohnder, Växjö.


Klicka på bilden för större bild


Februari 2017

M 2843: Miniatyrtriptyk 

Rysk-ortodox tillverkning från 1600-1700-talet. Tillverkad för rysk överklass. Triptyken (eller reseikon som man också kan kalla den) är gjord av silver, förgylld på alla yttre sidor. De är också utsirade med pärlor och emalj (s.k. cloisonné).
De tre tavlorna i triptykens inre av vilka den mellersta är en Kristusbild, en annan en bild av jungfru Maria, är omgivna av förgyllda silverramar med emaljdekor. Triptyken är försedd med två ringar för upphängning. 
Gåva 1905 av operasångerskan Christina Nilsson, troligtvis har hon köpt den i S:t Petersburg under en turné.
Mått: Hopslagen: 67 x 60 x 40 mm.
Utslagen: 67 x 17 x 25 mm.


Klicka på bilden för större bild


Januari 2017

Öl för dockor

”Trink, trink, Brüderlein, trink, lass doch die Sorgen zu Haus!...”
– även dockor kan behöva koppla av med några rejäla stop
tyskt ölibland och lägga fötterna på soffan. 
Möblemang och ölstop importerade från Tyskland (trol. Nürnberg,
där man hade stor tillverkning av dockor och dockmöbler)
i slutet av 1800-talet. 


Klicka på bilden för större bild


December 2016

Kraschan
Att bli utnämnd till storofficer av hederslegionen och få bära denna vackra orden är få förunnat.
Utmärkelsen instiftades 1802 av Napoleon Bonaparte och delas ut av Frankrikes president som bevis på ett utomordentligt uppträdande inom militär eller civil verksamhet.
Den svenske ämbetsmannen och politikern Henrik Cavalli erhöll utmärkelsen 1870 direkt ur den Franske presidentens hand för sitt chefskap inom riksgälden (Skattekontoret).
1918 lämnades föremålet som testamentarisk gåva till Smålands Museum och kan ses i Myntkabinettet.


Klicka på bilden för större bild


November 2016
Stavhopp för hundra år sedan

Alvesta Gymnastik- och Idrottsförening bildades 1908. Fyra år senare togs denna bild på Alvesta idrottsplats. Det vore inte förvånande om en och annan potentiell stavhoppare vid närmare eftertanke valde att satsa på någon annan gren. Visserligen hoppade man inte lika högt som idag, men tanken på att landa i den hårda sandhögen efter en luftfärd på nära fyra meter hade nog tillräckligt avskräckande effekt. Ribban på bilden ligger säkert inte riktigt så högt, men segraren i stavhoppstävlingen vid olympiska spelen i Stockholm 1912 tog sig över 3,95 meter. Bilden ingår i Kronobergsarkivets samlingar.  


Klicka på bilden för större bild


Oktober 2016

Viktiga pärlor
Under vikingatiden då trakten kring Ljungby var en rik centralbygd, brann ett gravbål vid Lagans strand. När de höga lågorna falnat, samlades resterna och placerades under en stor gravhög. Tusen år senare, då gravmonumentet förstörts av tiden, undersöktes det av arkeologer. Den påkostade begravningen var för en kvinna som lagts till vila i vackra ull- och linnekläder. Tillsammans med glaspärlor, benkammar, samt föremål och dräkttillbehör av metall, följdes hon också av två hästar, två hundar, en gris, en katt och en jaktfalk som avspeglade hennes höga status. Kanske var just dessa pärlor särskilt kära för henne?  


Klicka på bilden för större bild


September 2016

Löjliga familjer och Svarte Petter

Höstmörkret närmar sig och det är dags att se över kvällarnas tidsfördriv.

Löjliga familjerna och Svarte Petter är två kortspel i ett så att säga.

Man ska samla ihop familjerna som består av fyra medlemmar och den som får flest familjer vinner, men genom att lägga till Svarte Petter i leken så ändras karaktären på spelet och någon vinnare finns inte längre, den som sitter med Petter i slutet har förlorat.

 

Kortspel av den här typen uppkom i England vid 1800-talets senare hälft och kallas även tjocka släkten eller kvartett och utgår ifrån att man ska samla sviter med fyra sammanhängande kort.

Till spelet används speciella kortlekar med karikatyrbilder representerade av familjernas yrken eller andra drag och just den här kortleken är tillverkad av Aristospel AB i Stockholm ca år 1938.

Svarte Petter härrör troligen från något ännu äldre spel och har lagts till i den här varianten varpå man kan utse en förlorare istället, för ovanlighetens skull.

Klicka på bilden för större bild


Augusti 2016
Antik gravurna med förbannelse
Funnen vid arkeologiska utgrävningar av kungagravar i Konungarnas dal i Egypten i mitten av 1950-talet. Arkeologen Erik Åkerblom, som då arbetade på Riksantikvarieämbetet i Stockholm, köpte urnan 1954 av en egyptisk man som deltog i utgrävningar.

Dottern Viveca Säll fick överta urnan i början på 2000-talet och hon blev därefter hemsökt av sjukdomar, olyckor och allmänt elände. För att slippa ifrån allt detta skänkte hon urnan 2003 till Smålands museum då hon inte ville ha den kvar. Hon var helt övertygad om att urnan var försedd med en förbannelse som drabbat henne vid flera tillfällen. Dessutom ansåg hon att den aldrig tillhört familjen. I och med detta så verkade förbannelsen ha släppt.

Urnans storlek är 225 mm i bredd, 167 mm i höjd och har en diameter på 170 mm. Ytan är vittrad, har synlig sprickbildning och spår av svart glasyr.
 
Klicka på bilden för större bild

Juli 2016
Husmus snidad av elfenben
Med sin ynkliga höjd på sju millimeter är detta ett av de minsta föremålen i samlingarna.
Denna lilla mus ingår i en familj på fyra möss som tillhört ett dockskåp från slutet av 1800-talet.
Den är troligen tillverkad i Tyskland eller kanske i England.
Anmärkningsvärt är väl att möss i bostäder var ett vanligt inslag på den här tiden, ja så pass vanligt att de helt naturligt fick sin plats bland bohaget i ett dockskåp.
 
Klicka på bilden för större bild

Juni 2016
Guldringen från Piksborg
My Prescious var den första tanken som slog oss när ringens insida förtydligades genom fotografens bildförstoring. Ringen hamnade i jorden under 1400-talet för att återupptäckas 1905 vid utgrävningen av fogdeborgen Piksborg vid Bolmens södra strand.
 
1400-talets fogdesystem bestod av hårdhänta utländska fogdar som drev in skatter och tryckte ner folket. Detta genererade ett enormt missnöje som resulterade i ett uppror som leddes av bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. Den 10 september 1434 nådde upproret fogdeborgen Piksborg. Den svenska fogden Olof Ragnvaldsson försökte medla men upprorsmännen gick inte att stoppa. Piksborg sattes i brand och folk fick fly för sina liv.
 
På ringens insida står ”Caspar Melchior Balthasar”, det vill säga namnen på de tre vise männen. Vem som bar ringen vet ingen, men kanske hade någon varit i Jerusalem och hade ringen med sig hem som en markering eller ett bevis på besöket i det heliga landet?
Klicka på bilden för större bild

Maj 2016
Nu när sommarvärmen har kommit känns det passande att lyfta fram en riktig badbild ur vårt fotoarkiv. Bilden föreställer en simhoppare med publik i badhusets hopptorn och är tagen på Evedals badplats vid Helgasjön utanför Växjö. Fotograf var Köpmannen Yngve Andersson, året 1942.
 
Klicka på bilden för större bild

April 2016
Linné

Att svenska staten rekommenderar befolkningen i Sverige inom olika riktningar har förekommit under århundradens lopp. I vår antikvariska boksamling kan vi läsa hur Carl von Linné hjälper staten med tips om olika växter som kan användas när skörden slår fel och det blir svältår.

Råden om vilka växter som går att användas ges ut genom Kungliga Majestäts Allernådigaste befallning 1757.

Vi gör dock den noteringen att kontrollera växterna som i vår tid blivit omvärderade och flertalet får ses som prydnad i naturen då de inte räknas som ätliga idag 2016.

Vill ni läsa skriften finns den i vår Antikvariska boksamling på Kulturarvscentrum Småland.
 
Klicka på bilden för större bild

Mars 2016
Äggsamling 

Att samla ägg var fram tills i början av 1900-talet en utbredd hobby bland fågelintresserade. Man kunde skapa stora samlingar genom att samla in, byta eller genom köp. Idag är det i många länder förbjudet att samla in ägg av vilda fåglar. Sedan 1950-talet är det förbjudet i Sverige att samla in fågelägg, och detta har gjort att denna form av hobby nästan dött ut. I bl. a. England är det inte tillåtet att inneha ägg från vilda fåglar om de är insamlade efter 1954, och att sälja ägg från vilda fåglar är totalförbjudet oavsett ålder.

Oologi, kommer från grekiskan och betyder ”ägg”, och är alltså läran om ägg, och då i första hand fåglars ägg. En oolog kan vara en ornitolog som är specialiserad på ägg, och då enligt äldre benämning, är en fågeläggssamlare, där det i första hand är en vetenskaplig gren inom zoologin, och i andra hand är en hobby. Till den oologiska studien hör även läran om hur och var fågelarter lägger sina ägg, typologier över äggens utseende, och beteenden kring ruvningen. Ägg hos fåglar som lägger sina ägg i träd eller håligheter, är nästan alltid vita och utan mönster, medan fåglar som bygger sina bon i träd, ofta har gröna eller blå ägg och är med eller utan fläckar. Om fåglarna lägger sina ägg nära marken har de som regel spräckliga ägg i någon brun nyans.

Fågelägg som finns i samlingar är ofta urblåsta, och det beror på att de inte skall förstöras när innehållet torkar eller ruttnar.
Allt detta kan man få prov på i denna samling som har sitt ursprung från slutet av 1800-talet till tidigt 1900-tal, och förvaras i en möbel som är speciellt tillverkad för att hysa en äggsamling. Det är en möbel med lådor, indelad i fack för att hysa ägg från vart och en art av fågel. I varje fack finns en liten lapp med uppgifter om när ägget är insamlat, var det är insamlat, och även av vilken person det är som samlat in ägget. Bl. a. är det ägg som är insamlade i Lappland av en mycket känd person bland ornitologer, O. Hurri. Det står till exempel ”Fjällspov, insamlat den 23/5-1905 i Burträsk av O. Hurri”.

Samlingens ursprung är inte helt känd, men man vet att den fanns med i en utställning på museet på 1960-talet, och att den stod under trappan upp till den s.k. skogsutställningen på övervåningen, men var den kommer ifrån är höljt i dunkel. 

Klicka på bilden för större bild

Februari 2016
Hårdiadem och kam 
Diadem fästs oftast som en halvkrona på ett uppkammat hår och härstammar från antikens Egypten, där faraonernas värdighetstecken var ett gyllene band med en kobra som reste sig som en krona framtill.
Som kunglighetstecken togs diademet upp av Alexander den store (356-323 f. Kr.), efter förebild hos de persiska kungarna.

Diadem med högt mittstycke - inspirerade av antikens lagerkransar – dök upp under klassicismen i slutet av 1790-talet och fick sitt stora genombrott i samband med Napoleon I:s kröning  i Paris 1804. Under hela 1800-talet tillverkades en hel del praktfulla kungliga diadem med det utseendet.

Diademet återkom i modet bland annat runt sekelskiftet 1900 och på 1920-talet, då det skulle sitta så lågt att det såg ut som ett pannband.

Under första hälften av 1800-talet blev stora hårkammar (inspirerade av spanska s.k. mantiljkammar) populära hos adel och borgerskap. De var ofta tillverkade av metall eller sköldpadd (äkta eller imitation) och gärna utsmyckade eller snidade och graverade.

Senare behövde de stora damfrisyrerna som blev moderna under 1900-talets första årtionden stora nackkammar. Man sneglade då återigen på det ”exotiska” spanska modet.
 
M 7481– Diadem (hårkam),  förgylld mässing med detaljer i vitmetall, 1800-tal
Gåva av fru Klara Möller, Växjö 1935
 
M 2657– Hårkam (sköldpadd), 1830-tal,
Gåva av fru Eva Wickelgren, Växjö 1903

Klicka på bilden för större bild

Januari 2016
Glasföremål för kyrkliga ändamål.
Formgivna av Nils Landberg för Orrefors glasbruk, andra halvan av 1960-talet.
 
Föremålen presenterade från vänster: Vinkanna, kalk, fat för oblater, altarkors, oblatask, altarljusstake.

Nils Landberg (1907-91) utbildade sig inledningsvis på Slöjdföreningens skola i Göteborg åren 1923 – 25. Efter det sökte han sig till Orrefors glasbruk och den legendariska gravörskolan, som fostrat många fantastiska hantverkare inom yrket. Landberg arbetade som gravör 1925-1936. Efter det tog han steget till formgivare. De ledande konstnärerna på bruket vid denna tid var Edward Hald och Simon Gate, vilka genom Parisutställningen 1925 vunnit internationell ryktbarhet. Landberg och hans kollegor hade härigenom fantastiska konstnärliga förebilder.
Som glasformgivare är Nils Landberg mest känd för produktionen av tunna, högresta och eleganta servis- och konstglas, vilket bäst manifesteras i hans Tulpanglas som presenterades under 1950-talet. 

Klicka på bilden för större bild
December 2015
Med tanke på att vårt land nu får nya riksbankssedlar, visar vi här som månadens föremål i december en av världens första centralbankssedlar:
25 DALER SILVERMYNT 1666.

Den är utgiven av Stockholms Banco, ofta kallad Palmstruchska banken efter dess förste bankdirektör. 
Syftet med sedlarna var att folk skulle kunna byta de otympliga och tunga kopparplåtmynten mot dessa lätthanterliga papperspengar. Trovärdigheten garanterades av ett antal höga herrar och deras underskrifter. Trots detta gick banken efter några år i konkurs. Men det är en annan historia…
 

Klicka på bilden för större bild
November 2015
Agnes de Frumerie (född Kjellberg)
Skulptör, konsthantverkare och författare
Föddes den 20 november 1869 i Skövde, död 1937 i Stockholm.
 
Utbildad vid Konstakademin i Stockholm, Högre konstindustriella skolan (HKS) samt i Frankrike, Tyskland och Italien. Agnes de Frumerie ställde ut i Parissalongen för första gången 1892, och blev sedan kvar i Paris till 1923 med undantag för krigsåren under första världskriget. Hon hade ett rikt umgänge och kom att umgås med konstnärer och författare som Paul Gauguin, Auguste Rodin och August Strindberg. Från början hade hennes verk ofta ett traditionellt, realistiskt och romantiskt uttryck, men kom efter hand att präglas allt mer av symbolistiska teman och upplösta former och färger. Som skulptör och konsthanverkare kom de Frumerie att arbeta i en mängd olika material från sten och brons till porslin, silver, tenn, gips och glas.
 
de Frumerie uppskattade särskilt det samtida konsthantverket och kom att samarbeta framför allt med två keramiker, Edmondt Lachenal och Pierre Adrien Dalpayrat, som utvecklade en för sin tid nyskapande, organisk och asymmetrisk keramik. I Frankrike vann de Frumeries konstnärskap stor uppskattning och den keramik hon skapade ansågs vara bland den främsta i sin tid.
 
Efter hemkomsten till Sverige, där hon aldrig fick det erkännandet hon haft i Frankrike, kom konstglaset att utgöra ett av de Frumeries främsta verksamhetsområden. Hon inrättade en egen glashytta i sin villa i Åsaborg i Hindås och kom där att framför allt arbeta i tekniken pâte de verre, vilket innebar att glasmassan göts i formar; en teknik som var vanlig under antiken och som åter blivit populär i slutet av 1800-talet. Hon utförde själv samtliga moment i tillverkningen och är en av de första verksamma studioglaskonstnärerna i Sverige. Pâte de verre-tekniken gav möjligheter till skulpturala former och juvelliknande infärgningar och gav de Frumerie fantastiska möjligheter att förverkliga sina fantasifulla idéer.
 
Skål 1930, signerad ”ADF 1930”
Vas 1929, signerad ”ADF 1929”
Båda är gjorda i Hindås och tekniken är Pâte de verre.

Gåva av Skaraborgs museum vid invigningen av Sveriges glasmuseum 1996.
Vill ni se mer av Agnes de Frumeries konst rekommenderas ett besök på 
utställningen ”Symbolism och dekadens” på Waldemarsudde i Stockholm som 
pågår till den 24 januari 2016.

Klicka på bilden för större bild
Oktober 2015
M14844. Bronshäst, använd som vikt under 1200- eller 1300-talet. Motsvarar ca 1 Mark och väger 207,22 gr. Längd: 8,5cm, höjd:5,3cm. Funnen i samband med vägbygge vid Vestenhaga i Bergunda sn.
 
Texten ovan beskriver en av ett 90-tal kända medeltida vikter formade som djur. De har påträffats i Norden, på Grönland, Färöarna och i England, men flertalet av dem är från trakten kring Oslo. Forskare skrev under början av 1900-talet att de stämplade bokstäver, justermärken och kungliga kronor som fanns på flera av vikterna, skulle kopplas till ett försök av 1300-talets monarker att skapa ett standardiserat viktsystem. Kan det vara så?
 
Vikter och vågar är kända i Norden sedan järnåldern. Men hur har vikthästarna fungerat? Har de använts som skjutvikter, eller låg de i en vågskål? Hur är de tillverkade och varför finns det inte en enda som är gjuten i en standardiserad form? Uppgifterna om fyndplats är ofta dåliga, men mellan raderna kan man utläsa både medeltida och förhistoriska kontexter, vilket talar emot en kort tillverkningsperiod. Kanske skulle moderna naturvetenskapliga analyser kunna ge oss mer kunskap? Det finns så många spännande, vackra föremål i samlingarna att skapa ny kunskap kring.

Klicka på bilden för större bild
September 2015
M 51494 Karaff ”Jerk”
Hovmantorp Nya glasbruk
Formgiven av Barbro Reyde Sandeberg 1956
 
Kulturparken Småland/Sveriges glasmuseum förfogar inte bara över en mäktig samling glasföremål, utan även föremål och arkiv som är knutna till glastillverkningen och glasbruken. Majoriteten av våra glasföremål är identifierade vad gäller tillverkare, årtal för tillverkning och (i de fall man kan fastställa det) vem som formgivit, men i vissa fall är informationen kring föremålen väldigt knapphändig.
 
2014 mottog Kulturparken Småland/Sveriges glasmuseum en fantastisk gåva bestående av 524 föremål från Hovmantorps Nya glasbruk. Givaren var mycket kunnig och hade vid överlämnandet identifierat 523 av föremålen, men en vacker och ganska rolig karaff hade ingen information alls knuten till sig. I Kulturparkens stora arkiv finns Hovmantorp Nya glasbruksarkiv och mitt bland en samling produktskisser fann vi originalskissen till karaffen, märkt med produktnamn, formgivare och årtal. Vilken känsla!
 
Intressant är att formgivarens skiss inte varit möjlig att förverkliga till 100% i glashyttan. Glas är ett levande material och det måste vara i ständig rotation för att inte sjunka ihop och tappa form. Se exempelvis på den vänstra armen, halsens längd och kavajens rundade former. Den färdiga produkten är ett resultat av formgivarens idé och glasarbetarnas och glasets möjligheter och begränsningar. 
Augusti 2015
Ett oerhört sällsynt föremål med en tveksam funktion, men man får tänka på att detta var långt innan kylskåpets intåg i våra hem och uppfinningsrikedomen för att hålla maten fräsch var stor.
Idén med lådan som kan roteras på sin ställning, var att hålla ägg friska längre.
Man fyller på med ägg på en sida och plockar ut på den andra för att hela tiden använda de äldsta först.
Sedan snurrar man lådan ett halvt varv per dygn och hindrar på så sätt gulan i ägget att sjunka mot skalet, vilket man ansåg hade negativ inverkan på äggets hållbarhet.
Med andra ord, äggulan skulle befinna sig i centrum av ägget och på så sätt hålla sig längre.
Flopp eller inte, men denna ägglåda är det enda kända exemplaret av museets personal.
Tillverkad och patenterad i Alvesta av företaget Celtic troligtvis i början av 1900-talet.
Ca. 50 x 35 cm. och höjden för hela apparaten är ca. 60 cm.
Juli 2015
Bland Smålands museums samlingar finns denna taxa för passagerare och saker, för resor med postjakten från Klintö och Böda hamnar som gällde från den 1 januari 1806. Den är intressant inte minst för att den ger en god inblick i tidens strikt klassordnade samhälle.
 
De finaste platserna i kajutan och i förmaket var reserverade för gruppen ”En herre, fru, fröken eller demoiselle”. För dessa platser var avgiften 3 riksdaler, resp. 2 daler och 24 skilling. ”En dräng eller piga som är i tjenst” kom undan betydligt billigare, eller närmare bestämt 1 riksdaler och 40 skilling. För den piga eller dräng som saknade tjänst sänktes dessutom avgiften med 16 skilling.  Samma avgift som för den senare gruppen, gällde även för ”en bonde eller dess hustru”.
En hel riksdaler ytterligare, i jämförelse med bonden, fick man punga ut med om man råkade tillhöra den något disparata grupp som benämndes: ”En glas-, pappers- och jernhandlare, de så kallade Stål-Westgöthar, Italienare, Come-dianter, samt deras vederlikar och hustrur”. Den dyraste avgiften, åtminstone vad gäller ”levande” gods, var vikt för en speciell grupp: ”Judar och deras hustrur”. Här var passageraravgiften satt till hela fyra riksdaler, för övrigt samma avgift som man fick betala för en heltäckt vagn.
Billigast undan kom två synnerligen disparata grupper: ”alla barn under trenne år” samt ”fångar som transporteras för kronans räkning”. För dessa var resan nämligen avgiftsfri. Allra dyrast blev det för den som inte endast lämnat hamnen, utan även detta jordeliv. För att frakta ett lik fick man nämligen betala 5 riksdaler. Den som kände sig särskilt extravagant kunde även hyra ”hela jagten”. Kostnaden för detta var 56 riksdaler, ett nöje som nog få kunde unna sig.
Som en kuriös detalj kan noteras att en av dignitärerna som undertecknat dokumentet är ingen mindre än Axel von Fersen. Endast några år senare skulle han bli brutalt mördad av en lynchmobb, men det är, som man säger, en annan historia. 
Juni 2015
En bild som andas sol, bad och värme.
En sådan sommar vill nog alla ha, hoppas det blir så!
Från Smålands museums fotoarkiv.
Maj 2015
Handkanna ur tvättservis, ca 1900. Jugendstil. Tillverkad på Rörstrand.
En handkanna ur en stor tvättservis som tillhört professorsfamiljen Törne i Lund, från 1930-talet bosatta på gården Osaby i Tävelsås sn.
Pappan i familjen, Frans Wilhelm Törne (1870-1949) var professor i otologi, rhinologi och laryngologi ("öron, näsa, hals") i Lund från 1904 till 1936. Han gifte sig 1899 med professorsdottern Nanna Elisabeth Lindgren (1872-1935) och var troligen mån om att framhålla att han kunde ge henne den standard hon var van vid. Alltså dög bara det allra senaste, inte minst när det gällde tvätt och hygien. Man inhandlade alltså en splitterny tvättservis i den moderna jugendstilen. ”Vitt och fräscht” var man förtjust i redan för drygt 100 år sen, i alla fall i vissa kretsar!

Badrummets genombrott i Sverige tycks ha gått långsamt. För de flesta stadsbor skedde kroppstvättning länge vid sjöar, vattendrag eller vid någon enstaka gårdspump. Hygienfrågan blev något som alltmer intresserade läkarkåren under 1800-talet, framförallt genom kolerans härjningar. Man ville bekämpa smuts, fattigdom och dåliga bostäder.

Genom kampanjer och vetenskapliga argument försökte borgerligheten efter hand överföra sina hygieniska ideal till andra grupper. En professur i allmän hälsovårdslära inrättades t ex vid Karolinska institutet  i Stockholm 1876. Det sena 1800-talets badrum var ändå i vår mening inte kompletta: de saknade wc. Omkring 1870 började Stockholms stad (strax efter Göteborg) installera avloppsledningar, men Sverige hamnade ändå på efterkälken vad gäller vattenklosetter. Först från och med 1940-talet blev moderna badrum med toalett, tvättställ och badkar med rinnande vatten allt vanligare i svenska hem.
April 2015
Nu inför stundande semester och reseplanering får ni här ett litet tips på två oumbärliga resehandböcker från 1838 respektive 1863. Att resa på sin lediga tid har många drömt om genom tiderna och för att få ut så mycket som möjligt av resan gällde det att planera. Den större boken är en ren handbok med beskrivning av vad som finns att se på olika platser i Sverige samt färdsätt, skulle det bli med ångfartyg eller diligens? Det finns förslag på olika vägar med beskrivning av sevärdheter, övernattningsställen, vägens kvalité men även på de som sköter skjutstrafiken.
Den mindre boken som är på 100 sidor och tryckt hos C. G. Södergren i Wexjö tr. 1863 beskriver avstånden mellan flera orter från Växjö så man kan beräkna resans tid när man ska ut i stora världen.

Det antikvariska biblioteket som finns på Kulturparken Småland är den äldsta samlingen av litteratur som samlades in till Smålands museum.
Mars 2015
Enligt konstnären Sven Hammarstedt, Växjö, har skulpturen ”VARFÖR”, som den är benämnd, sitt ursprung på Capri och San Michele 1966. Han fick då ett arbetsstipendium till att vistas i San Michele i ett par månader i stora ateljén, och här fanns då en kvinna bland personalen som ställde frågan ”varför” om det som skapades, därav namnet på skulpturen.

Skulpturen har ett skelett av koppartråd som stomme, och sedan har han med palettkniv format kroppen av s.k. dentalgips, detsamma man gjuter tänder av, för att forma skulpturen. Detta arbete, med att forma i dentalgips är gjort i konstnärens egen ateljé på Klavervägen 43 i Växjö. Efter att formarbetet är gjort så putsas den slutliga formen fram, varefter en gröntonande färg, en blandning av manganoxid, vatten och lim, läggs på.

Sockeln är gjord av trä och skulpturen är ett unikat, d.v.s. den är tillverkad enbart i ett exemplar. Uppslaget som dök upp 1966 på San Michele blev en fulländad skulptur omkring 1969.

Totala höjden är 440mm, sockelns mått 70x75x66mm. Undertill är den märkt
”VARFÖR” och ”Sven Hammarstedt”, samt signatur.
Föremålet kom in som gåva i januari 2015 till Smålands museum från Ingegerd Wik , Lidingö.
Februari 2015
Kamébrosch av snidat snäckskal, med infattning i förgyllt silver. Troligen inköpt som reseminne i Italien, ca 1900. Gåva av fru Anna Sjöö, Växjö 1944.
Kamé är en gravyr i relief i till exempel en ädelsten, oftast onyx, jade eller agat, men även i snäckskal. Man har också ibland tillverkat kaméer av glas eller keramik, s.k. jasperware, en teknik uppfunnen av Josua Wedgewood i England.
Det finns kvar många kaméer av onyx, agat eller jade sedan den grekisk-romerska tiden, vilket visar hur populära de var under antiken. Under medeltiden gjorde man dem tidvis av pärlemor, bl a i Frankrike och Tyskland.
Upptäcktsresorna under 1500-talet ledde till att man tog med sig sällsynta och exotiska material till Europa,  t ex narvalständer, jade och ovanliga snäckskal. Det var troligen då man upptäckte att snäckskal av familjerna hjälmsnäckor (Cassidae) och porslinssnäckor (Cypraeidae) passade utmärkt till kamétillverkning. Kaméer gjorda av snäckskal blev snabbt mycket uppskattade vid de olika europeiska hoven. Under nyklassicismen i slutet av 1700-talet vaknade återigen intresset för antiken och kaméerna blev mycket populära, framför allt i Italien.
Kaméerna får olika färger beroende på vilka snäckor de är gjorda av. De som är gjorda av Cassis madagascariensis (som liknar sardonyx) är vita med en mörkbrun bakgrund, medan de som är gjorda av Cypraecassis rufa (som liknar karneol) har ljusare och mörkare skiftningar i rödbrunt. 
Januari 2015
Vas i svart degelfärg med vitmålat blomstermotiv. Sandviks glasbruk 1893.
 Janne Söderbom, Alfred Lϋcklig, Franz Creutzer och Valfrid Heintze köpte torpet Sandvik på Ormeshaga norregårds ägor under 1880-talet, och startade därefter Sandviks glasbruk 1889.  
Vid denna tid fanns väldigt många glasbruk i Sverige och i synnerhet i Småland, så dessa fyra herrar måste funderat mycket kring brukets konkurrenskraft och vad man skulle tillverka.
 Studeras den tidiga produktionen på Sandviks glasbruk kan det konstateras att denna var väldigt lik tillverkningen på de andra svenska glasbruken under 1800-talets slut: servisglas, pressglas, flaskor, burkar, skålar och givetvis diverse slipade artiklar. Det var alltså ett bruk som många andra, förutom på en viktig punkt – på Sandvik fanns även målat glas!
 Det var dock ingen jätteproduktion av det målade glaset eftersom bruket endast hade glasmålaren Oscar Nelson anställd. Han rekryterades redan från starten 1889, men hans tid på bruket blev inte lång. Nelson stannade till 1895 och av hans målade alster finns vad vi vet endast ett exemplar med tydlig proveniens bevarat: Just denna vas i svart degelfärg med vitmålat blomstermotiv från 1893!
December 2014
Christina Nilsson, Grevinnan De Casa Mirandas 50 dollar 1852 från guldrushens glada dagar i Kalifornien. Mynt var en bristvara i Kalifornien under perioden, så man fick använda guldklimpar i varierande vikt som betalningsmedel. Detta var i längden opraktiskt och ohållbart. Det var då privatpersoner började tillverka egna guldmynt. I USA kallas dessa: The Gold Ruche Emergency Private. De präglades i San Francisco och den officiella utgivaren var United States Assay office of gold. Vikt: 84,76 gram (887/1000 guld). Postumt donerad 1924 till Wexiö Gymnasii Myntkabinett. Myntet torde vara det enda exemplaret i Sverige. Myntet firar alltså 90 år i Smålands museums ägo i år.
November 2014
Från våra textilsamlingar väljer vi denna månad att lyfta fram den vävda tapeten ”Kvinnans årstider”. Konstnären och författaren Elisabeth Bergstrand-Poulsen, född den 12 november 1887 i Långasjö församling, har skapat motivet som sedan vävts upp i s.k. haut-lisse teknik med ull och lin.
Den 3.20  x 4.44 meter stora tapeten har nyligen genomgått en konservering vilket innebär att den återigen kan visas publikt. Projektet har möjliggjorts genom bidrag insamlade av Elisabeth Bergstrand-Poulsensällskapet.
Oktober 2014
Månadens föremål är ett pilgrimsmärke som föreställer Sankt Sigfrid – Växjös skyddshelgon. Det kan man se eftersom de mördade systersönernas huvuden ligger i en korg vid Sigfrids fötter. Under medeltiden vallfärdade människor till heliga platser i Europa och pilgrimsmärkena köptes som bevis på var man hade varit. Märket är gjutet i bly och tillverkades antagligen under 1300-talet. På den medeltida huvudgården intill Växjö domkyrka där märket hittades, fanns en stor byggnadshytta. Chansen är därför stor att pilgrimsmärket faktiskt tillverkades på samman plats där det såldes! Märket förvaras på Kulturarvscentrum i Växjö.

September 2014

Föremål M 14905, Daguerreotyp.

 

Den 19 augusti år 1839 lanserades i Frankrike världens första användbara fotometod, Daguerreotypin.

En försilvrad kopparplåt polerades och gjordes känslig för ljus i ett skrin med jodångor.

Efter en femton minuters exponering i en modifierad camera obscura skedde framkallningen över upphettad kvicksilver och i den silverblanka spegeln uppenbarade sig en häpnadsväckande detaljrik bild.

Plåten monterades i vackra inglasade etuier eftersom de var mycket känslig för beröring.

Porträtt var inte vanliga den första tiden pga. de långa exponeringstiderna men ganska snart hade tekniken utvecklats och modellen behövde endast vara orörlig i ca. en halv minut!

Metoden blev uppkallad efter sin upphovsman Louis-Jacques-Mandé Daguerre.

 

Detta fotografi är taget av den legendariske fotografen Mathew B. Brady i sin första studio på Broadway i New York, någonstans mellan år 1844-1851.

Brady kom från en fattig irisk utvandrarfamilj och började sin bana som porträttmålare 1834.

Efterhand fick han kontakt med telegrafens fader professor Samuel Morse som även studerade den nyuppfunna europeiska Daguerreotypin och Mathew Brady blev mycket intresserad.

År 1844 öppnar han en fotostudio på Broadway baserad på Daguerres metod och döper den till "Daguerrean Miniature Gallery".

 

Brady inriktade sig främst på porträtt av kändisar och alla andra som hade råd med hans tjänster, men när Abraham Lincoln lät avbilda sig den 30:e gången framför Mathews kamera föll samtalet in på idén om att dokumentera hela det amerikanska inbördeskriget som just låg i sin vagga.

Presidenten gav sitt tillstånd och Mathew Brady plus 19 anställda fotografer lade grunden till vår tids

krigsjournalistik.

 

Krig hade visserligen fotograferats förut men aldrig så snaskigt och närgånget som nu.

Bradys realism i bilderna lämnade inget åt slumpen och han blev världsberömd med sitt dokumentära arbete.

Krigets fasor kunde nu beskådas av allmänheten vilka bara hört propaganda om soldaternas hjältedåd etc.

Den verkliga förlusten och förnedringen i ett krig hade ingen förstått förrän Mathew Brady visade det på bild.

  

Efter kriget ville dock ingen bli påmind om hemskheterna och Bradys bedrift föll i glömska.

Mathew Brady dog blind, utfattig och bortglömd på ett sjukhus i New York 1896, men lämnade efter sig ett gediget och ovärderligt fotomaterial som nu förvaltas av National Archives, och the Library of Congress i Washington, D.C.
Dessutom finns på Kulturparken småland en outforskad bild av ett par som kanske utvandrat till staterna och skickat

en mycket dyrbar gåva hem till Sverige.

Ett porträtt av dem själva på en silverplåt tagen av Mathew B. Brady.


Augusti 2014
Biskopen från Hemmesjö gamla kyrka är troligen utförd av en tysk bildhuggare omkring 1200. Det detaljerade skulpturarbetet var ursprungligen täckt av ett lika omsorgsfullt utarbetat måleriskikt med förgyllning, stansade mönster och infällda stenar.
Biskopen visar spår av att ha blivit ommålad under senare delen av medeltiden och rester av limfärg antyder att skulpturen under en period även varit helt vitmålad. För att bevara de färgrester vi ser idag har biskopen genomgått en konservering på Historiska museet.
 
Skulpturen är nu föremål för forskning från en tysk konservator med inriktning på medeltida skulptur. Förhoppningsvis kommer vi alltså snart att veta mer om både biskopen och den hemlighetsfulle bildhuggaren! 
Juli 2014
I april 1917 anordnades runt om i landet demonstrationer för att protestera mot dyrtidens konsekvenser. Även i Växjö hölls en sådan demonstration den 23 april. Det är inte omöjligt att detta standar användes vid detta tillfälle. Ett fenomen som demonstrationerna ofta riktade sig mot var spekulationsaffärer med livsmedel, det s.k. ”jobberiet”. På en del orter tog sig demonstrationerna ganska radikala uttryck. Växjödemonstranterna var dock mer hovsamma, vilket väl antyds av att mötet avslutades med ett kraftigt leve för – borgmästaren!
Standaret ingår i Kronobergsarkivets samlingar och har tillhört Strömsnäsbruks kommunistiska ungdomsklubb.
Finns nu att beskåda i utställningen Första världskriget, Växjö, Kronoberg.
Juni 2014
Vadderad ask från cirka 1890, med två flaskor Eau-de-Cologne från Henrik Gahns AB, som vid denna tid var hovleverantör till H.M. Drottningen. Askens lock är försett med en bild av två eleganta damer i utomhusmiljö, inramat av veckat ljusblått siden med rosett.
Inuti asken finns en lapp med påskrift: ”… från faster Laura”, i detta fall dåvarande borgmästarinnan i Oskarshamn, Laura Henriette Lindgren (1858-1932) som var gift med borgmästare Bertrand Lindgren (1841-1923). Hon gav troligen denna ask i present till makens brorsdotter, fröken Nanna Elisabeth Lindgren (1872-1935), senare gift med professor Frans Wilhelm Törne, Lund.
Asken skänktes som gåva 1963 till Smålands museum av fröken Stina Törne, Osaby, Tävelsås.)

Maj 2014
Hortus Cliffortianus, 1737
Linné friade till Sara Elisabeth Moræa i februari 1735 men hennes far krävde att han först skulle avlägga doktorsexamen innan något bröllop blev av. Han reste till Harderwijk i Nederländerna eftersom universitetet var omtalat för att snabbt ge examen. Linné disputerade redan efter några dagar i medicin.

Ryktet om Linnaeus duglighet och botaniska kunskaper spreds i Holland och direktören för Holländsk-Ostindiska kompaniet Georg Clifford sökte hösten 1735 upp Carl för att övertala honom att börja arbeta för honom i hans botaniska trädgård. Linnaeus godtog erbjudandet och stannade hos Clifford i tre år. Han utnyttjade tiden maximalt och reste runt till de botaniska trädgårdarna i Holland och England för att införskaffade växter till Cliffords exotiska trädgård.

År 1737 utgav Linnaeus det verk han arbetat med under sin tid hos Clifford, Hortus Cliffortianus.
Den 28 juni 1738 steg Carl i land i Helsingborg. Efter ett kort besök hos fadern i Småland reste han raka vägen till Falun och Sara Lisa där paret nu fick en formell förlovning. Från Falun reste Linnaeus strax vidare till Stockholm där han tänkte slå sig ner och skaffa sig ett arbete som läkare så att han kunde försörja en familj.
Georg Clifford, 1686-1760 var bankir och borgmästare i Amsterdam, direktör för Holländska Ostindiska kompaniet, innehade en botanisk trädgård i Hartecamp vid Haarlem i Holland.
(Klicka på bilden för större bild)
April 2014
Ett unikt dokument från våra arkiv ”Fastebref på Kosta glasbruk med underliggande hemman och lagenheter, alt til helften, dat. d. 28 sept. 1758”, alltså lagfarten på Kosta glasbruk med underliggande hemman.
Assessorn Fredrik Wickenberg kom till tinget i Lenhovda med ett köpekontrakt daterat den 8 mars 1756 och fick denna lagfart på Kosta. Det anges att Wickenberg betalade 34 000 Daler silvermynt för hälften av egendomen med glasbruket och tillhörande fastigheter.
Dokumentet är en unik och spännande öppning för den som vill forska vidare i Kosta glasbruks ägarlängder och vår lokala historia.

Mars 2014
Våtkolade torvmedaljer av brevbombens uppfinnare.
Månadens föremål i mars kommer från vårt spännande Myntkabinett. Två våtkolade torvmedaljer framställda i reklamens tjänst av geniet, förbrytaren och brevbombens uppfinnare; civilingenjör Martin Ekenberg. Född 1870 och död 1910 för egen hand.
Medaljerna är från 1903 och framställda för att sprida kunskap om kolets hårdhet och praktiska egenskaper som värmekälla.
(Klicka för större bild)

Februari 2014
Dr Dettweilers spottflaska, 1900-talets inledande årtionden.
Denna vackra munblåsta flaska i koboltblått glas, med relief ”Dr Dettweiler”, tillverkades i Tyskland för den engelska marknaden.
Dr Peter Dettweiler var framgångsrik i arbetet med att bekämpa tuberkulossjuka. Denna flaska tog han fram för att underlätta för den lungsjuke: Det upphostade slemmet spottades ner i flaska genom det övre locket. ”Tratten” fungerade som skydd så att vätskan inte skulle rinna ut. Vid lämpligt tillfälle kunde sedan behållaren tömmas genom att öppna det lilla locket i flaskans botten.
(klicka för större bild)

 
Januari 2014
Det nya året inleds med ett fascinerande fotografi ur vårt ca 200 000 bilder stora fotoarkiv. 
Fotograf är Inga Walde, distriktssköterska och amatörfotograf, som dokumenterade Växjö stads förändringar från 1950-talets andra hälft och ända fram till 1980-talets början.
På bilden ser vi ”Skomakare Wahlgrens” på Västra Esplanaden 13. Byggnaden håller på att rivas, år 1960, och allt som finns kvar är murstockarna med kakelugnar som snart, med Waldes egna ord ska ”skatta åt förgängelsen”.
(klicka för större bild)

December 2013
En liten tekanna med rechaud, det vill säga en slags värmare, uppenbarligen gjord för vinterns testunder. Lite överraskande dekorerad med vintriga gatustrider på själva värmaren, men med ett stillsammare landskap på tekannan. Varför man valt gatustrider kan man bara spekulera i, tekannan är gjord av den (numera) tjeckiska firman Pirkenhammer utanför dåvarande Karlsbad, dagens Karlovy Vary, på 1840-talet.  Under 1840- och 50-talen var det oroligt flera gånger i det österrikiska imperiet, framför allt 1848.
Gåva av Nils-Uno Fornander, Stockholm 1967. 
 
November 2013
Månadens föremål i november är inte ett föremål, utan tusentals förkolnade sädeskorn. Likafullt representerar de en fyndkategori i de arkeologiska samlingarna på Smålands museum. Sädeskornen kommer från den arkeologiska undersökningen vid Karolinerhuset i Växjö. På resterna av ett trägolv låg fullt av brända sädeskorn. I huset, som antagligen varit ett förråd, har man förvarat ärtor, skalkorn och vete i säckar eller tunnor. Tack vare kol14-metoden vet vi nu att huset brann i slutet av 1500-talet. Det tillhörde en större gård som funnits på platsen sedan medeltiden.

 
Oktober 2013
Månadens föremål i oktober är från vår textila avdelning.
Till museet kom två kompletta militäruniformer före 1885, en gåva från C. Fägerskiöld.
Militäruniformerna är för officerare vid Smålands kavalleriregemente och plaggen är tillverkade runt 1780-tal.
Den ena uniformen har gul livtröja med blå dekorationer av ylle och där dekorationen på axeln är s.k. ”svalbo”. Jackan knäpps med gjutna mässingsknappar, har sidofickor och en innerficka och är fodrad med gult linne och bomullstyg. Den andra uniformen är då blå med gula dekorationer.
Militäruniformen är för officerare vid Smålands kavalleriregemente och enligt Armémuseum i Stockholm troligen de enda exemplar som finns bevarade.
 
September 2013
Månadens föremål i september är en amerikansk revolvertyp av märke/modell Colt 1851 Navy. Revolvern var en gåva till Smålands museum ifrån Gösta Johanssons sterbhus, Växjö 1974. Den är tillverkad i London av Colt år 1855 och är i bra, fullt fungerande, bruksskick. Revolvern var den vanligaste typen under amerikanska inbördeskriget. Den har i dag ett stort kulturhistoriskt värde i USA och är även mycket populär på den privata samlarmarknaden.
Ett fascinerande föremål och ett spännande prov på de oväntade saker man kan finna i föremålssamlingarna, men kanske lite udda i förhållande till vår lokala historia?

Text:Anders Lindholm, assistent
Foto: Jörgen Ludwigsson
 
Augusti 2013
Augustimörkret börjar sänka sig och det är redan dags för den traditionsfyllda kräftskivan. Kräftor, krondill och kryddost hör till men ett minst lika viktigt inslag är kräftsupen. Ur magasinet har vi plockat fram fyra snapsglas från Alsterfors glasbruk och en brännvinsflaska ur Blenda Anderssons samling, skål!

Foto: Finn Thomsen
Kulturparken Småland AB,  Box 102, 351 04 Växjö