Gå till Startsidan

Moberg för alla


Ingrid Netterviks lästips

Raskens (1927) handlar om soldaten Rasken och hans rejäla hustru Ida och skildrar det vardagliga livet på soldattorpet. Rasken är glad för kvinnfolk och det ställer till problem liksom att Ida lockas av ett vackert klänningstyg.

Mans kvinna (1933) har handlingen förlagd till 1790-talets Värend. Märit är gift med den präktige men tråkige bonden Påvel. Den verkliga kärlekens fröjder ger henne Håkan som arrenderar granngården, men han ger henne också skuldkänslor för att hon har blivit en otrogen hustru.

Sänkt sedebetyg (1935) är en delvis självbiografisk roman. Knut Toring är en ung bondeson som gör revolt mot föräldrarna och skolan. Han får pröva på kärlekens fröjder med den vackra Ebba men sviker henne för den hägrande storstaden.

Rid i natt! (1941) är en historisk roman som i Ragnar Svedjes gestalt skildrar de förtryckta böndernas uppror mot de tyska fogdarna under 1600-talet. Svedjebonden trotsar fogdarna och tvingas bli fredlös skogs-gångare. Boken brändes på de nazistiska bokbålen.

Soldat med brutet gevär (1944) är Mobergs mest självbiografiska roman. Den skildrar soldatsonen Valter Strängs uppväxt och utveckling till en man som mer än något annat lockas av ordet.

Utvandrarsviten (1949-1959) omfattar fyra stora romaner om utvandrarna från Ljuder socken. Serien har valts till århundradets populäraste svenska roman.

Din stund på jorden (1963) handlar om den åldrade svenskamerikanen Albert Carlsson som en sista gång återvänder till sin hembygd i Småland.

Berättelser ur min levnad (1968) innehåller uppsatser där Moberg t.ex. redogör för sin tidiga barndom i soldattorpet och arbetet med Utvandrarsviten.

Min svenska historia (1970-71) är avsedd att vara berättande historia för svenska folket. Moberg hann med två delar: Från Oden till Engelbrekt och Från Engelbrekt till och med Dacke.

 

Vilhelm Moberg och utvandrarbygden
Ulf Beijbom går i denna bok bokstavligt i Vilhelm Mobergs fotspår och uppsöker de platser där författaren växte upp: Soldattorpet där han föddes, barndomens sorlande Bjurbäcken, mormoderns Duvemåla, föräldrargården i Moshultamåla, Ekebacken och Brudarnas källa, Modala Glasbruk där Vilhelm Moberg arbetade som barn.Vi får möta människor som gett drag och karaktär åt gestalter i Mobergs författarskap: främst en rad utvandraröden som Ulrika i Västergöhl och Danjel i Kärragärde och Mobergs far och mor.

Ulf Beijbom låter oss följa med på en fascinerande resa till inspirationskällorna till ett av vår tids största svenska författarskap. Sune Ekstrands vackra, poetiska fotografier får oss att känna doften från både den småländska granskogen och de steniga hagarna


Välkommen med på en resa i Vilhelm Mobergs utvandrarbygd!
Det är nu lite drygt 100 år sedan författaren Vilhelm Moberg föddes och hans böcker är mer aktuella än på länge. Under flera år har succémusikalen "Kristina från Duvemåla" gått för fulla hus i Malmö, Göteborg och Stockholm. Få, om någon svensk författare är så mycket läst som Moberg, inte bara hans böcker om Utvandrarna utan vi minns också Rid i natt, Soldat med brutet gevär, Raskens och Din stund på jorden. I nästan alla sina böcker hämtade han inspiration från hembygden och nu kan vi göra en resa i denna genuint småländska trakt och se lite av verkligheten bakom böckerna.


På fm. möter vi vår guide Ulf Nilsson på Utvandrarnas Hus i Växjö. Vi börjar med en kopp kaffe och sedan blir det visning av de intressanta utställningarna. Efter en stund på egen hand tar vi bussen österut. Under dagen kommer vi att besöka bl a Duvemåla där vi får höra både om diktens Kristina och den verkliga anknytningen till Moberg. På slingrande vägar kommer vi till platsen där författaren föddes och även skolan där han fick "sänkt sedebetyg" som blev titeln på en av hans romaner. Vi äter lunch i Moshult och kommer under em till Åkerby vägskäl där utvandrarna samlades för att påbörja den långa resan till Amerika. Givetvis kommer vi också till Ljuders kyrka där vi får höra om både Mobergs "oppdektade" figurer liksom verkliga utvandraröden. Om tiden medger kan vi även besöka Klasatorpet som blev filmens "Korpamoen", en unikt välbevarad småländsk torpmiljö. Vi kommer åter till Växjö under em.

Välkommen med på en omväxlande resa med natur och kulturupplevelser!

För information om grupprese-arrangemang i Mobergs utvandrarbygd (och andra sevärdheter i Småland) kontakta:

Smålands Guide-reseservice
Ulf Nilsson
Gamla Norrvägen 320
352 45 Växjö
Tel & fax 0470-124 21, mobiltel 070-512 39 88



Vilhelm Mobergs amerikakoffert
När Vilhelm Moberg i samband med invigningen av Utvandrarnas Hus överlämnade källmaterialet och två av originalmanuskripten till utvandrarromanen satte han för all framtid sin prägel på Svenska Emigrantinstitutet.

Den institution som skall härbärgera källorna till den svenska emigrationen blev den 31 augusti 1968 "Mobergs museum", platsen där den dokumentära bakgrunden till samtidens mest lästa roman kan sökas.

Själva överlämningsproceduren bar den Mobergska rättframhetens prägel. Statsrådet Alva Myrdal hade just invigningstalat och Minneapolis´ borgmästare framfört en hälsning, när Moberg klev upp på scenen, dragande på en robust emigrantkoffert.

"Här förvaras en stor del av resultatet av tio års emigrationsforskning, nu behöver jag det inte längre, därför får ni det", förklarade Moberg. Därmed ville han ha sagt att arkivmaterialet ställdes till svenska folkets och forskningens förfogande.

Svenska Emigrantinstitutet blev alltså förvaltaren av ett oskattbart forskningsmaterial. 1972 utgavs i Emigrantinstitutets skriftserie Utvandrarromanens källor - förteckning över Vilhelm Mobergs samling av källmaterial. Sammanställningen utfördes av fil. Mag. Bertil Hulenvik.

Mobergsamlingen
År 1954 har Mobergs arbete fortskridit så långt att han anser sig behöva utförliga kartor över Minnesota. I ett brev till Ingrid Johansson, Minneapolis, avsänt från Laguna Beach den 16/11 1954 skriver han:

"Och så vill jag be Din make Sten om en tjänst idag: Jag skulle behöva två kartor. En över Minnesota i sin helhet och en över Chisago County, där händelserna i min roman utspelas. Kartorna borde helst vara i så stor skala som möjligt, så att även minsta platser finns med, så att man kan se alla sjöar och floder. Jag vet inte om vanliga bilkartor duger, men Sten förstår säkert hur det skall vara"

I ett senare brev förklarar han sig nöjd med de kartor han fått.

"Det var precis de kartor, som jag önskade mig och de kommer att bli mig till stor nytta i mitt arbete. Nu kan jag bilda mig en föreställning om hur platserna ligger i Chisago County".

Sammanlagt finns sju olika bilkartor i samlingen, alla tryckta mellan 1948 och 1954, och vidare finns en inramad karta över Minnesota Territory 1850. Märken efter häftstift på fem av kartorna tyder på att Moberg haft dem uppsatta för att ha dem lätt tillgängliga.

Markeringar med bläck vittnar även om att de närmare studerats av Moberg och dessa bilkartor utgör således en del av det material som han använt för att skapa autenticitet i sin roman.

Handlingarna i Mobergsamligen förvaras i pappboxar och markeras i förteckningen efter kartong, mapp, handling och sida. Minnesota Official Road Map 1950 har t.ex. numreringen 31:3:1:1 och brevet till Ingrid Johansson 35:3:8:1. Förteckningen är gjord av Bertil Hulenvik.

Vilhelm Moberg och Algutsboda
Kring 1850 reste den förste ensamutvandraren och den tidigaste emigrantgruppen gav sig av 1853. Efter en relativt lugn start flammade utvandringen upp i samband med nödåren i slutet på 1860-talet. 1869 fick 93 utvandrare från Algutsboda flyttningsattest till Amerika. Under 1880-talet emigrerade omkring 400 personer och den kraftiga utvandringen bestod fram till första världskriget, då den bland annat drevs på av Modala glasbruks nedläggning. Fram till 1930 reste enligt kyrkoböckerna 1.617 Algutsbodabor till "Norra Amerika". Även om utvandringen från Algutsboda var hög, var den i relation till folkmängden lägre än länsgenomsnittet och betydligt lägre än från grannsocknarna Ljuder, Långasjö och Älmeboda.

Från det dussintal hus som bildade Moshultamåla by utvandrade 59 personer, nästan alla reste till USA. Också Vilhelm Mobergs föräldrar gick som nygifta i Amerikatankar och ett tag var de långt framskridna. Moberg brukade säga att han mycket väl kunnat vara född i Amerika.

"Jag förstod att mina föräldrar ångrade sig. Men nu var det för sent. Nu kunde de inte emigrera med sina sju barn".

Vilhelm Mobergs uppväxt vävdes följaktligen in i den väldiga småländska utvandrargobelängen. Man förstår varför han kände det som om utvandringsmotivet kommit till honom och valt sin författare. I skriften Den okända släkten ventilerade han de första resultaten av sina forskningar för romanbygget. Mest personligt berättar han i "Romanen om utvandrarromanen" som ingår i Berättelser ur min levnad. Här konstateras inledningsvis att "hemmasittaren" drevs till en annan världsdel av de många Amerikasläktingarna.

"Mina anförvanter over there uppgår idag till ett hundratal. USA är för mig Anförvanternas land".

Vi får veta att Amerika var bland de första ord Vilhelm lärde sig känna igen och att fotografierna av de utvandrade släktingarna alltid var närvarande i soldatstugan. Särskilt fascinerades Vilhelm av korten på kusinerna. Alla kusiner fanns i USA och fotografierna vittnade om deras märkvärdiga kläder.

"Länge trodde jag att kusiner var ett slags finare och förnämare barn, som bara fanns i Amerika".

(ur Vilhelm Moberg och utvandrarbygden av Ulf Beijbom)

Naturskildraren Vilhelm Moberg
Många har noterat Vilhelm Mobergs förmåga att skildra naturen och den känsla han uttrycker för allt spirande liv. Det har sagts: "Ingen kan plocka en blomma med sådan ömhet som Vilhelm Moberg.

"Storstarken med folkviseögonen", som hans vän Nils Ferlin kallade honom, beskriver naturen med en inlevelse som om han hörde samman med den, som om han själv vuxit fram ur den, och den natur som stod honom närmast, var den småländska växtlighet som var det första han såg av världen; den skira midsommarängen, de mörka, raka enarna, de vidsträckta ljunghedarna, ekar och tallar.

Han mötte också den naturen i Minnesota. För att samla material till Invandrarna gick Moberg till fots praktiskt taget hela vägen mellan Stillwater och Taylors Falls, och för sig själv upplevde han sina emigranters vandring fram till den plats där de skulle resa sitt nybygge. I trakterna fanns fortfarande orörda skogar och han kunde lätt föreställa sig hur emigranterna hundra år tidigare banade sig väg genom den yppiga grönskan. 

Under sin vandring genom den främmande skogen, jämförde emigranterna från Ljuder allt de såg med vad de kände från hemlandet. De såg att ekarna i det nya landet var större och lummigare än hemma, tallarna reste sig högre, och asp, lind och alm stod så tätt, att deras grenar flätades samman. I gläntorna fann de björnbärssnår, slån och vildros. Och det växte vilda plommonträd och aplar som gav söta frukter. 

Landet skiftade, åsen steg och sjönk, på sidorna blev marken sluttande och låglänt. De kom till ett öppet skogsland med ännu växtligare jord, där örter och gräs tog överhanden över större träd och buskar. Här såg de vildaplar och vilda plommonträd, som stod nedtyngda av sina frukter. Emellan snärjen av bärbuskar låg marken överströdd av vildrosor och blomstrens mängd. Här framvisades en yppig undre växtlighet av fruktplantor, söta ormbunkar, honungsört, blåbär, hallon, fläderbär, vinbär, svarta och röda. Och bärriset kröp inte som i skogarna därhemma undergivet fram utefter marken i magra, tvinngarnssmala revor, utan reste sig tjockt och storlövat och frodigt som om det hade odlats på ett välgödslat kålland.

Den naturskildring Moberg ger härifrån, kan räknas som en av de förnämsta i litteraturen.

Läs i Vilhelm Moberg i Amerika av Gustaf Lannestock (Zindermans, 1977) mera om Mobergs arbete i USA med Utvandrarserien.

Berättaren Vilhelm Moberg
I maj månad 1919 tillträdde den tjugoårige Vilhelm Moberg en befattning som journalistvolontär på Vadstena Läns Tidning. Redaktör för den frisinnade och nykterhetsvänliga varannandagstidningen i Vadstena var sedan den 1 april detta år Pälle Segerborg. Om sitt möte med den unge Moberg har Segerborg långt senare berättat i artikeln Moberg i Vadstena i Folket i Bild nr 34, 1948.

"Det var på aftonen en vacker majdag som jag infann mig vid järnvägsstationen för att möta den unge smålänningen. Det var en storväxt och till synes lantlig lunsig ung man som steg av tåget"

Ur Berättaren Vilhelm Moberg (PAN/Norstedts, 1976) av Gunnar Eidevall. 

En fängslande helhetsbild av Vilhelm Moberg som författare, med tyngdpunkten lagd på verksamheten som romanförfattare. Flertalet av Mobergs böcker behandlas, varvid även bevarade manuskript, tidigare utkast och anteckningar har beaktats.

Författaren och språket
Personerna i utvandrarromanen är enkla bönder från Småland. Robert, den kanske mest bildade av Mobergs utvandrare, har gått i skola sex veckor om året under tre år och hade dessutom "lätt för det". Men hans, liksom de andras, språk präglas naturligtvis helt av den omgivning de växt upp i. Det är också gott om dialektala ord och uttryck i deras språk. I de fyra romandelarna har Moberg, liksom i andra romaner och skådespel, bemödat sig om att i skrift söka återge den småländska hans personer talar.

Småländska ålderdomliga uttryck som "högt och klåkt gräs", "lättrådd och låpig", "upp på slindret" och "böstade på dörren" kan för många idag vara svåra att förstå. Vilhelm Mobergs avsikt är att skapa trovärdighet i berättelsen.

Försöken att återge genuint folkligt tal går igenom alla de fyra romandelarna - det är bara det att människorna själva och därmed deras språk förändras; efter en tid i främmande land, där ett främmande språk hörs överallt, varje dag, blandar de snart element av detta språk i sitt eget tal.

Vilhelm Mobergs Emigrantepos (Norstedt & Söners Förlag, 1974) av Gunnar Eidevall behandlar verkets tillkomsthistoria, dokumentära bakgrund och konstnärliga gestaltning.

Vilhelm Mobergs noggrannhet som författare
Författaren Vilhelm Moberg lämnade inte något åt slumpen. Källforskningen var mycket viktig för honom. Det visar inte minst boken "Briggen Charlotta" - där det berättas om det segelfartyg som våren 1850 förde Karl Oskar Nilsson, hans hustru Kristina och 14 andra utvandrare från Ljuders socken i Småland, från Karlshamn till New York. Och en som hade en viss andel i att Moberg "lät" sina emigranter resa med Charlotta från just Karlshamn var hamnkapten Ericsson. Han var verksam i Karlshamn i slutet av 1940-talet, när Moberg inledde arbetet med utvandrarromanerna.

Boken "Briggen Charlotta" skildrar en två år lång brevväxling mellan Moberg och kapten Olof Traung, som var chef för Sjöfartsmuséet i Göteborg. Vilhelm Moberg ville ha varje faktauppgift om utvandrarnas liv ombord, om "bönder på havet", kollad in i minsta detalj. Och han fick det.

Boken, som berättar om Vilhelm Mobergs brevväxling med Olof Traung, gavs ut 1996 av förlaget NavigArt i samarbete med Sjöfartsmuséet i Göteborg och GöteborgsOperan. Efter urpremiären i Malmö av Björn Ulveus-Benny Anderssons musikal "Kristina från Duwemåla", efter Mobergs utvandrarepos, hade Göteborgsoperan som bekant en succéuppsättning av musikalen.

Ett bevis för Mobergs noggrannhet och källforskning är inte minst en intervju som Barbro Hähnel - signaturen Perpetua - gjorde med Moberg i Dagens Nyheter i augusti 1959, då arbetet med emigranteposet var avslutat. Där konstaterade Vilhelm Moberg:

- Det finns inte ett parti i Utvandrarseriens 2.100 sidor som jag inte har skrivit minst tre gånger, en del avsnitt förekommer i fem olika versioner.

Och Moberg tillstår att han trots ett flertal versioner gör ändringar in i det sista, "så länge jag törs för korrekturläsaren".

Gunnar Eidevall skriver i sin bok "Vilhelm Mobergs emigrantepos" att Moberg 1970 berättade för honom, att den första versionen är den roligaste att skriva. Då skriver man bara rakt fram, utan tanke på fakta.

Lätt att skriva

- Jag berättar, jag är road, det går lätt, jag skriver allting helt igenom, berättade Moberg, som också konstaterade att han i den tredje versionen ägnade sig mer åt språket, som han var "kinkig" med.

Men nu tillbaka till brevväxlingen om briggen Charlotta, som blev en viktig del i Mobergs emigrantepos.

Vilhelm Moberg hade fått tipset att försöka få kapten Olof Traung som expertkommentator av en god vän, kapten A.F. E:son Scholander. I sitt första brev till Traung, den 8 febr 1948, berättar Moberg att han håller på med ett skönlitterärt arbete med motiv från den stora utvandringen från Sverige till Amerika. Han hade från gamla personer i sin hembygd i Småland hört att utvandringen från dessa bygder på 1850-1860-talen vanligtvis gick över Karlshamn och Karlskrona, från vilka städer emigranterna tydligen for med segelfartyg direkt till Amerika.

Alla fakta

- Nu skulle jag för mitt arbete önska få del av alla ännu tillgängliga fakta om denna tidiga emigration, skrev Moberg till Traung och ville veta så mycket som möjligt om emigrantfartygens beskaffenhet och om de förhållanden under vilka utvandrarna företog sin resa till Amerika vid 1800-talets mitt från Blekinges sjöstäder, med en bön om tips om böcker eller personer som kunde ge mer upplysningar.

I sitt första svar konstaterade kapten Traung att Sjöfartsmuseet i Göteborg ägnat den svenska emigrationen under 1800-talet rätt stor uppmärksamhet. Det gällde dock enbart trafiken med ångfartyg. Några fakta om segelfartyg fanns inte i arkiven. Han hade inte heller hitta några belägg för att utvandringen från Småland under mitten av 1800-talet gick över Karlshamn eller Karlskrona.

- Men givetvis kunde en del ha rest denna väg med segelfartyg direkt till Amerika. De flesta från Sydsverige utvandrade helt säkert över Tyskland, skrev kapten Traung.

Mobergs uppslagsända till emigranternas båtresa var att en "absolut trovärdig person" i Algutsboda berättat om hur han med hästskjuts år 1869 körde sin bror till Karlshamn för vidare befordran till Amerika. Vilhelm Moberg framhöll i brevet till Traung att han skulle skriva till hamnkaptenen i Karlshamn och fråga om man hade någon journal över utgående fartyg 1869. I emigrationsutredningen, som omfattade 20 delar, innehöll inga uppgifter om utvandring över de blekingska sjöstäderna.

Många reste över Karlshamn

I ett brev den 5 mars 1948 berättar Moberg att han haft kontakt med hamnkapten Ericsson i Karlshamn, som bekräftar att utvandringen från Småland på 1850-talet i stor utsträckning gick över Karlshamn. Han hade inte hittat några handlingar om det, men hade hört det berättas av sina företrädare. I ett senare brev framhöll kapten Traung att han fann denna uppgift mycket intressant och att han emotsåg nya, spännande uppgifter om hamnkaptenens vidare undersökningar. Vilhelm Moberg tar upp detta ämne flera gånger i sina brev, men får tydligen inte mera fakta om omfattningen av emigrationen via Karlshamn.

Tonen i breven mellan Moberg och kapten Traung var mycket artig. Traung skrev ofta "Herr författare" eller "Bäste herr författare", medan Moberg lite mera lågmält kontrade med "Herr Kapten".

Moberg ville bland annat ha besked på hur lång tid det på 1840-talet kunde ta att segla från Karlshamn till New York Han hade läst att det kunde ta fem till tretton veckor. Kapten Traung berättade att den normala seglingstiden var 8-10 veckor och framhöll att det oftast tog längre tid att segla från Europa till Amerika än omvänt, eftersom man ofta hade motvind när man seglade västerut.

Mathållningen

Något som Vilhelm Moberg särskilt ville veta var mathållningen ombord på ett segelfartyg. Under de tidigaste emigrantåren fick en del av resenärerna själv medföra behövlig kost för resan. Detta berodde på att man redan då hade två slags biljetter, av vilka den ena också avsåg maten ombord.

I april 1949, då brevväxlingen mellan Moberg och Traung pågått nästan ett år, skrev Moberg från Carmel i Kalifornien, en plats som han lovordade.

- Jag tänker inte göra någon skildring av sjölivet. Det kan jag inte. Jag är landkrabba.

Han var dock vetgirig och ville veta hur passagerarna bodde ombord på Charlotta, om belysningen ombord, om segelhastigheten och mycket annat. Han fick bl a veta att familjerna bodde tillsamman, i regel med särskilda avbalkningar emellan. De vuxna låg i hängkojor, de mindre barnen låg på durken.

Begravningar

Det förekom ju dödsfall ombord under Atlantresorna. Moberg ville veta hur begravningarna gick till. Traung berättar bl a att jordfästningen i regel sköttes av befälhavaren, i Charlottas fall av kapten Lorentz. Det var dock inte uteslutet att "någon from person ombord" kunde förätta begravningsakten.

Den gick till så att den döde syddes in i ett hölje av segelduk, med en tyngd vid fötterna, för att kroppen skulle sjunka. Den döde lades på en ställning som sluttade ned mot relingen så att den döde efter akten kunde glida ner i vattnet. Fartygets fart sänktes. Besättning och passagerare samlades inför akten, man sjöng psalmer och kaptenen lät de tre skovlarna mull falla över den döda kroppen. När denna gled ner i havet hissades fartygsflaggan i topp och sänktes därefter tre gånger som en sista hälsning. Därefter brassades stormastens segel för fullt och resan fortsattes.

Moberg fick i senare brev veta att man oftast inte medförde jord just för begravningsakten. Det kunde finnas jord i barlasten. Annars användes oftast aska från kabyssen.

Inte golv och säng

Vilhelm Moberg blev undervisad i olika saker, om färskvattenförråden och om toalettanordningarna ombord och fick även veta att det inte hette golv till sjöss utan durk och att "framme på backen" skulle heta akterut. Säng heter koj ombord, undervisade Troeng. Moberg påpekade i flera brev hur djupt tacksam han var mot Troeng för experthjälpen. Det framgår också flera gånger att Moberg som gåvor skickade kaffebönor från Nord-Amerika till kaptenen. Det var något som var guld värt under krigsåren!

Och det skulle ju inte vara Vilhelm Moberg och han inte skrev rent ut vad han tyckte och tänkte.Det gällde litteraturkritikernas recensioner som han inte var rädd för.

- De flesta litteraturdoktorer vet nog mindre än jag i ämnet. De kan väl knappast skilja en skonare från en brigg, eftersom deras sjöfärder i allmänhet torde ha inskränkt sig till att ro en flatbottnad eka över Fyrisån. Det är ju för min egen del jag vill att det skal vara så riktigt som möjligt, skrev Moberg.

Fotnot:

Trots sin noggranna källforskning kunde även Moberg råka ut för "olycksfall i arbetet". Det hände när han arbetade med den tredje boken i emigrantserien, Nybyggarna. Han berättar att Arvid och Robert på väg till guldfälten i Kalifornien irrade omkring i en öken i Missouri. Mobergs översättare Gustaf Lannestock visste att det inte fanns någon öken i denna stat. Lannestocks undersökningar visade att han hade rätt. Moberg höll dock på sin skildring och fann ingen anledning att göra någon ändring. Det var först när den amerikanska upplagan var tryckt som även förlaget upptäckte felet. Och man övertalade Moberg att korrigera. Lösningen blev att Moberg på försättsbladet skrev:

För att även tillgodose dikten har jag tagit mig vissa friheter vid valet av plats, tid och avstånd i kapitlet om Roberts och Arvid färder. V.M.
 
   
   
Kulturparken Småland AB,  Södra Järnvägsgatan 2, 352 29 Växjö