Gå till Startsidan

 
 

Aktuellt

Vernissage:M/S Wilhelm Gustloff, världens största fartygskatastrof »
2016-06-11
 

Kommande utställningar:

 

M/S Wilhelm Gustloff, världens största fartygskatastrof

Utställningen tar sin utgångspunkt i fartyget Wilhelm

Gustloff som sänktes den 30 januari 1945 av en sovjetisk

ubåt. 9000 människor i flykt västerut undan Röda armén fick sätta livet till varav tusentals barn. Wilhelm Gustloff är den största kända fartygskatastrofen i världen.

 

Tanken med utställningen är att låta konstnärer från Sverige, Tyskland, Ryssland och Polen arbeta med problematiken kring fartygets plats i historien. Att ta fasta på den skillnad som finns i historieskrivningen i de olika länderna beroende på hur man ser på sig själv i förhållande till olyckan. Är man ett offer, en förövare eller är man neutral?

 

Günter Grass, Olo Walicki, Hubert Czerepok, Jonas Dahm, 

Jörg Herold, Magnus Petersson, Anna Steller och Evgeny Umansky.

Kuratorer för utställningen är Iwona Bigos och Martin Schibli, konstnärlig ledare Växjö konsthall.

 

11 juni 2016- 29 januari 2017 

Permanenta utställningar:

 

Drömmen om Amerika

Drömmen om Amerika visar amerikautvandringen 1840-1930. Besökarna får med hjälp av modeller, fotografier, statistik, ljudstationer, datorer, originalföremål och konstverk grundläggande kunskap om utvandringens bakgrund, överfarten till Amerika, bosättningen och förhållanden i det nya landet. Dessutom kan besökarna gå in på Snusgatan och uppleva livet i svensk-amerika.

Mobergrummet

Vilhelm Mobergrummet är en rekonstruktion av författarens skrivarstuga. Vilhelm Moberg har bland annat skrivit Utvandrarserien.

 

Vykortsfoto: Lars Nordin

Tidigare utställningar:

 

Allt har sin tid

En utställning och en föreställning!
En bluesig föreställning om kärleken till ett torp, en mormor och en man. Nu packar Monika, som arbetar på ett museum, upp en utställning om torp. Trasmattor, spetsgardiner, bruksföremål och prydnadssaker. Ur tingen växer minnen. För vad var det egentligen som hände den där soliga sommardagen som började i dur och slutade i…Av och med Mary Lou Ward. Utställning om torp av Karin Nilsson. Ett samarbete mellan Kulturparken Småland och Regionteatern Blekinge Kronoberg.
 
Invigning lördag 23 april kl 13.00
Utställningen pågår till 22 maj 2016

Sveriges Radio 90 år: Avgörande ögonblick + Kråkguld - röster från naturmorgon

Sveriges Radio firar 90 år. Under jubileumsåret har svenska folket röstat fram de tio populäraste radioögonblicken. Resultatet av omröstningen finns att lyssna på i utställningen Avgörande ögonblick.
 
I utställningen finns även en del med bilder från Naturmorgon som i år firar 25 år. 
 
Pågick mellan 17/9 - 8/11 2015 
 

Sydsvenska bonader

En dold skatt ur våra samlingar. Fram till mitten av 1800-talet, innan massproduktionen kom igång, levde gemene man i en bildfattig värld. Men vid högtider plockade de småländska bönderna fram de mest fantastiska bonaderna. Målat på linnedukar, inspirerat av adelns bonader och av kyrkomålningar skapade man en egen originell folkkonst. Här kunde de ofta lokala målarna leva ut i färg, form och spännande historier oftast ur bibeln, i imponerande format, 4 x 1,5 m på längd och bredd är inte ovanligt. Vi visar nu ett 25-tal unika bonader ur våra samlingar från 1600-tal fram till 1860-talet.

 

14 juni 2015-28 mars 2016 

Brandplats 3

En utställning om tio års dokumentation om mordbranden i Tyresta nationalpark utanför Stockholm. Under två veckor i augusti 1999 genomförde svensk räddningstjänst, militär, hemvärn och polis en av de största räddningsinsatserna i modern svensk historia - för att rädda en skog. Björn Larsson vann Svenska Fotobokspriset 2013 med sin bok ”Brandplats 3”.

 

14/3-17/5

BRÄNNVIN!

Succéutställningen på lantbruksmuseet Hjärtenholm har utökats och flyttar in i Utvandrarnas hus under hösten och vintern. En utställning fylld av historiska fakta med vackra och märkliga föremål från Kulturparken Smålands samlingar och som bland annat handlar om brännvinets nyttjande vid årets och livets högtider, om godtemplare samt en riktig skröna om bränneriet på Dansjö gård utanför Alvesta. 
 
4 oktober 2014-22 februari 2015 
 

PURITY - David Magnusson

Fotografen David Magnusson har porträtterat och intervjuat deltagarna I “Purity balls” i USA. Dessa baler är en ceremoni som får många att höja på ögonbrynen, när en dotter lovar sin far ”renhet” och att hon ska vara oskuld tills det att hon gifter sig.

 

Utställningen invigdes 24 maj 2014 och pågick till 14 september 2014

 

Läs mer om utställningen här:
http://www.svd.se/kultur/de-lovar-papporna-att-vara-rena_8104432.svd 

SVENSKT JÄRN OCH INDISK BOMULL- Huseby bruks kontakter med den stora världen

Swedish Iron and Indian Cotton 

the Imperial Connection at Huseby Bruk

  

Utställningen handlar om Joseph Stephens tid som järnvägsentreprenör i Indien. Föremålen som visas i utställningen kommer från både Linnéuniversitetet och Huseby bruk,som till exempel Josephs Stephens dagböcker och fotografier.

 

 

Ansvarig för utställningen är, Dr Alexander Bubb
Postdoctoral Researcher, Linnaeus University

Utställningen är finansierad av Linneuniversitetet 

 

17 maj 2014-14 september 2015 

Vi hade fel

En fotografisk utställning med bilder av Carl Johan DeGeer.

Om Haute Couture i Paris på 1960-talet.

 

Invigs 25/1 2014

Pågick till 11/5 2014

 

 

Carl Johan De Geer om utställningen:

1967 reste Carl Johan De Geer, DN:s dåvarande modereporter Rebecka Tarschys, Gunila Axén och Marie-Louise Ekman till Paris och de främsta modehusen. Uppdraget var att skildra en företeelse som de trodde var på utdöende: den exklusiva högborgerliga haute couturen. Nu visar Kulturparken Småland ett urval av en unik fotografisk modeskildring där fotografen i efterhand konstaterar: Vi hade fel!

 

För en trettiotalist var 1967 ett år fullt av hopp och framtidstro. Vi var en grupp konstnärer och formgivare som trodde att en värld fylld av färger, mönster och nyskapande musik kunde bli en bättre värld utan krig.

 

Segeant Pepper’s Lonely Heart Clubs Band gjorde oss lyckliga. Vi ville gärna ge tecknade serier och annan populärkultur samma status som Hamlet och Aniara. Vi ville kasta auktoriteter över ända. Vi ville se falska hjälteglorior krackelera. Den svenska du-reformen var en del av detta. Alla i Sverige kunde, från 1967 och framåt, kalla alla andra för du. Regeringsledamöter och alla slags chefer. Kungliga familjen var enda undantaget. Men den skulle snart mista sin position, trodde vi. 

 

Morgontidningen Dagens Nyheter, oberoende liberal, positionerade sig som en viktig del av du-reformen. Chefredaktören Olof Lagercrantz gjorde kultursidorna till en plattform för radikalt nytänkande. 

 

Därför blev jag lycklig när Rebecca Tarschys, DN:s modereporter, bad mig följa med till Paris för att som fotograf dokumentera höstmodet 1967. Tarschys hade som journalist speglat tidens nya idé: Mode är konst. Hon ansåg, just därför, att de gamla franska modehusen var dömda att försvinna. De var för gammaldags, för elitistiska, för kapitalistiska. Precis som den svenska titelsjuka som utrotats med du-reformen. De reaktionära kvarlevorna från 1900-talets första hälft skulle bort.

 

Tarschys sa till oss att vi kunde uppträda hur som helst, det gjorde inget om vi blev portförbjudna, eftersom ställena ändå inte skulle finnas kvar året efter. 

 

Vi uppträdde hyfsat ändå, och vi fick låna plagg på nästan alla modehus. Vi gick inte bara till de gamla välkända, de som vi trodde måste försvinna. Några av husen där vi lånade plagg var moderna och framåtriktande: Paco Rabanne, Schreiber & Hollington och Courrèges. De hade sitt existensberättigande därför att de var konstnärligt begåvade, tyckte jag. I motsats till sådant som Christian Diors, som jag då tyckte, löjeväckande tweedkläder. Bilderna, tagna mitt på Champs-Elysées, visar ju begåvat formgivna plagg, sydda med enastående hantverksskicklighet. Jag var då blind för detta; jag ansåg att de bara var borgerliga. Tidens värsta skällsord.

I vår lilla trupp på fyra personer ingick, förutom Tarschys och undertecknad, modeformgivaren Gunila Axén samt min dåvarande hustru, konstnären Marie-Louise De Geer. Båda blev konstprofessorer senare, Gunila på Konstfack (i textil design) och Marie-Louise på Konsthögskolan (i måleri). Under den vecka vi var i Paris tog jag ungefär 2000 bilder. I DN blev det en skämtsam sida, med pratbubblor inritade i bilderna.Resan var ett jobb som alla andra. I många år, långt efter det jag slutat som yrkesfotograf, kände jag att jag ville glömma de bilder jag tagit för någon uppdragsgivares räkning. När jag skriver detta, nästan ett halvt sekel efter 1967, kan jag äntligen se att bilderna är intressanta. De knyter ihop dåtid och nutid.

 

Jag släpade runt på kameror och stativ, gränsen mellan jobb och fritid var flytande. Min högra axel är fortfarande öm efter kameraväskans rem. Flera kvällar åt vi middag på La Coupole. Jag tyckte mycket om efterrätter på den tiden och beställde varje gång inbakad glass, Omelette Norvégienne. Till glädje för en pratsam norsk journalist som brukade närvara. Många var pratsamma på det stället.

Som vår trupps tekniska expert körde jag Rebecca Tarschys bil av märket DAF Daffodil Variomatic från Paris till Stockholm. Det tog ett par dagar. Tarschys var mer upptagen än jag och hade inte möjlighet att göra en så tidsödande resa. I varje längre uppförsbacke stannade bilen, till stor irritation för långtradarna på tyska Autobahn. Om jag stängde av motorn en stund kallnade den misslyckade automatväxelns remskivor, sedan gick det att sakta krypa uppför backen. Genomsnittshastigheten var mycket låg. Ett fantastiskt tillfälle att filosofera i lugn och ro.

 

Om framtiden hade jag helt fel. De gamla modehusen behöll sin ställning. Att Volvo åtta år senare skulle göra något så dumt som att köpa DAF-fabriken i Holland var inget jag anade. Att det skulle bli djupt oetiskt att köra bil kunde jag inte ens drömma om. Och värst av allt: det blev ingen bättre värld utan krig.

Jag älskade bilar. Kanske är det inbillning, men är inte skärpan ibland bättre på bilarna än på Gunila och Marie-Louise? 

 

 

Carl Johan De Geer, född 1938 

BLOD, vampyrer varulvar med mera

Invigdes 16 mars 2013
 

Hur har man sett på olika övernaturliga och blodtörstiga varelser i Småland och världen?

Hur kom de till? Kunde man skydda sig? Vad är blod egentligen? Och hur har man sett på blod under historiens gång? Vi visar allt från föremål, ramsor, småländska skrönor, matlagning med blod och mystik till dagens vampyrer som endast dricker djurblod. I vår utställning får du smakprover på lite av varje.

 

TÄVLING: Något att sätta huggtänderna i 
I samband med utställningen utlyser Kulturparken Småland en tävling tillsammans med Stadsbiblioteket i Växjö på temat vampyrer och varulvar.
 
 

Med en början i utställningen ”Vampyrer” från Hallands kulturhistoriska museum, har Kulturparken Småland skapat ett smörgåsbord av blod, vampyrer, varulvar, maror och en och annan gloson.

Refugees Somalia, Nairobi, Växjö

Visades 3/11-24/2 2013


En utställning med texter av Abdinoor Mohamed och fotografier av Andreas Ragnarsson. De har båda varit i Nairobi och träffat somaliska flyktingar som är på väg till Växjö för att återförenas med sina släktingar.


Kulturparken Småland AB,  Box 102, 351 04 Växjö