Textilsamlingen

Med tiden blev det också intressant att skänka kläder och andra textila föremål från allmoge och borgerskap, i det senare fallet kanske framför allt från Växjö med omnejd. Så mycket som möjligt av detta ställdes ut i den nya museibyggnaden som stod färdig 1885.

Intresset för hemslöjd och allmogetextil växte starkare och Smålands museums dåvarande chef, Paul Boberg, bestämde sig för att ta hjälp av textilkunniga personer för att genomföra en textilinventering i Kronobergs län 1928-1930. Smålands museum fick också stora gåvor av kläder och textilier, bland annat från operasångerskan Christina Nilssons samling år 1921. Under 1900-talet fortsatte detta genom stora donationer från fröken Adelheid von Schmiterlöw på Tagel, genom systrarna Ingeborg och Stina Törne på Osaby och genom fröken Florence Stephens på Huseby. I samlingarna ingår också textilkonstnärinnan Maja Andersson Wirdes arkiv.

Bjursjösamlingen

Bjursjösamlingen innehåller textilier från gården Bjursjö i Bergs socken, Kronobergs län. Samlingen består av allt från trasmattor och blåbyxor till gardiner och sorgflor. Den innehåller även en stor mängd handvävt linne i form av lakan, dukar och handdukar.

Det var 1892 som Anders och Matilda Johansson flyttade till Bjursjö och där bedrev ett traditionellt jord- och skogsbruk. De fick fyra barn som växte upp på gården. Gustaf, Hanna, Ida och Jenny brukade gården på gammalt vis och alla textilier som kommer från Bjursjö är tillverkade på gården.

Allt lin och ull som användes odlades och bereddes av de tre systrarna och deras mor. Sedan både vävde, stickade, virkade, knypplade och broderade de linet och ullen till färdiga alster. Mycket av det som tillverkades var till försäljning, men en del av de textilierna förbrukades på gården, annat förblev oanvänt.

Husebysamlingen

Husebysamlingen består av hattar och klänningar burna av damerna Stephens på Huseby. Huseby bruks historia börjar redan på 1620-talet, men det är inte förrän 1867 som familjen Stephens kommer in i bilden. Då köpte Joseph Stephens Huseby där han bedrev jord-, skogs- och järnbruk. 1880 gifte han sig med Elisabeth Kreuger och de får döttrarna Florence (år 1881), Mary (1882) och Maggie (1883).

De tre flickorna uppfostrades enligt den tidens sed, genom guvernant. Guvernanten lärde dem att uppträda salongsmässigt så som det var brukligt för flickor av fin familj. Detta för att kunna bli presenterad vid hovet och i andra kretsar där högreståndspersoner kunde tänkas röra sig. Guvernanten gav dem en god allmänbildning men utbildning i att sköta ett stort gods var det aldrig tal om. Att sköta och förvalta egendomar och andra företag var den blivande äkta mannens uppgift.

Det blev inget giftermål för Florence Stephens och när hon övertog godset 1934 fick hon istället förlita sig på förvaltare och rådgivare, vilket inte alltid var så lyckat. Florence Stephens kämpade för sitt Huseby och ägde det ända fram till sin död 1979. I sitt testamente överlät hon hela egendomen till svenska staten. Husebysamlingen kom som gåva till Smålands Museum 1981.

Maja Andersson Wirde

Maja Andersson Wirde (1873-1952), var född Maria Andersson i ett prästhem i Ramkvilla. Hon utbildade sig till teckningslärarinna i Stockholm och gjorde en del studieresor utrikes, bland annat till Italien och till London där hon fascinerades av Arts & Crafts-rörelsen. Från 1907 var hon anställd vid Handarbetets Vänner i Stockholm där hon formgav mattor och annat. Kunderna var Patentverket i Stockholm och en hel del större företag. Hon gjorde även mattor till m/s Kungsholm och fick också en del privata uppdrag.

Liksom Märta Måås-Fjetterström specialiserade sig Maja på mattor i röllakan och flossa. 1929 avslutade hon sin anställning vid Handarbetets Vänner och begav sig till USA där hon fick arbete på det nystartade Cranbrook Academy of Art, Bloomfield Hills, Michigan. Där fanns redan en liten koloni skandinaver som bland annat bestod av arkitekten Eliel Saarinen med fru Loja (textilkonstnärinna) och skulptören Carl Milles.

Loja Saarinen och Maja Andersson Wirde (som hon nu kallade sig) började ett tätt samarbete som kom att pågå i flera år.

Maja Andersson Wirde stannade på Cranbrook Academy of Art till 1933. Hon återvände därefter till Sverige och bosatte sig i Algutsboda. Där slog hon in på en delvis ny bana och började formge kyrkliga textilier (kormattor, mässhakar, antependier med mera) i uppdrag för Södra Sveriges Kyrkliga Textil. Hon formgav textiler för en mängd kyrkor i södra Sverige.

Besök Maja Andersson Wirdes samling på digitaltmuseum.se.

Schmiterlöwska samlingen från Tagels gård

Adelheid von Schmiterlöw blev den sista enskilda ägaren av Tagels gård i Mistelås socken, Kronobergs län. Det är en gård med anor från 1345 och gården har under nyare tid ägts av ätterna Douglas, Mörner, Steuch och Rappe. Det var landshövdingen i Kalmar län, general Carl Rappe, som förvärvade Tagel år 1785. Därefter var gården i Rappe von Schmiterlöws ägo fram till 1959.

Adelheid von Schmiterlöw ärvde 1888 gården efter sin morfar Wilhelm Rappe. Då var hon 13 år gammal. 1904 övertog hon ensam förvaltningen för gården. Inga yttre eller inre förändringar gjordes under mellantiden, så gården behöll sin typiska 1800-talsprägel. Från Tagels gård kommer en mängd textilier, däribland kläder som brukades av Adelheid von Schmiterlöw. Där finns även en del av hennes mor Signilds kläder.

Fröken Schmiterlöw dog 1959 och hade då i sitt testamente donerat hela fastigheten till en nybildad stiftelse. Föremålen har kommit till Smålands museum i omgångar från 1934 fram till 1972.

Stojbysamlingen

Stojby Västregård i Kronobergs län är en gård som gått i samma släkt i 350 år. Från denna gård kommer en gåva med textilier från fyra generationer. Som på de flesta gårdar förr i tiden tillverkade även Stojby sina kläder själva. Kvinnorna sydde familjens kläder av hemvävda tyger från egen linodling och av fårens ull. När kläderna hade slitits ut fortsatte man att använda dem till mattrasor.

Stojbysamlingen innehåller till största delen vardagskläder, till skillnad från andra samlingar som nästan enbart innehåller finkläder. Därför är Stojbysamlingen en viktig dokumentation från 1900-talet.

När det gäller linberedningen på Stojby Västregård, så odlade man lin ända fram till slutet av 1950-talet. Enda skillnaden var att man i slutet körde linet till Linberedningen i Växjö, istället för att bereda det själv. Det flesta av föremålen är vävda av givarens farmor Kristina, född 1856 i Geboda, Bergs socken. Då hon vävde, var hon inte road av för enkla vävar utan vävde helst 10-skaft eller 15-skaft. Även givarens mor, Helfrid (född 1894), sydde och vävde och med två så kunniga personer i hushållet var det självklart att även Gunhild (född 1918 och som givit textilierna till museet) lärde sig att både väva, sy och sticka.

Stojbysamlingen kom till Smålands Museum den 11 nov 2003. Gården Stojby lever vidare med en ny generation som tagit vid.