Moberg och utvandrarna

Som ung såg han släkt och vänner utvandra till Amerika, bland annat flera av moderns släktingar. Vid 16 års ålder var han själv nära att ge sig av. Han hade köpt biljett, men övertalades av sina föräldrar att stanna kvar för att studera. Efter andra världskriget påbörjade Moberg arbetet att skildra utvandringen.

Efterforskningar om emigrationen

Utvandringen blev tidigt en del av Mobergs författarskap. 1947 påbörjades arbetet med ”utvandrarsviten”. Det krävdes omfattande förberedelser och han ägnade flera år åt att söka information i bibliotek, arkiv och via kontakter, i Sverige och Amerika. 1948–49 tillbringade Moberg i USA. Han besökte svenskbygderna, träffade svenskättlingar, samlade material och skrev.

Utvandrarsviten

Utvandrarna publicerades 1949 och romanen är översatt till ett trettiotal språk. Moberg ville skildra jordbrukssamhället. Han utgick från småländska bönder som fortsatte bruka jorden i det nya landet. I Utvandrarna följer vi ett dussintal öden, som vart och ett ger perspektiv på den mångfald, orsaker och förhoppningar som präglade utvandrarepoken.

Söderäng och skrivarstugan

1940 köpte Vilhelm Moberg bondgården Söderäng på Väddö strax söder om Grisslehamn. En stor gård som förutom två mangårdsbyggnader också inkluderade en arrendebostad, åkrar, ängar och skog.

Ett hundratal meter från bostadshusen fanns även en liten bysmedja. Denna lät Moberg göra om till skrivarstuga. Han drog in el, byggde ett dass och inredde enkelt. Under många år gav skrivarstugan honom den ro han behövde för att skriva. Här arbetade han också på sitt sista verk, Min svenska historia.

1984 skänkte Mobergs dotter Margareta Ahlberg skrivarstugans inventarier till Svenska Emigrantinstitutet i Växjö. Stugan hade stått oanvänd sedan Vilhelm Mobergs död 1973. Innan inventarierna fraktades till Växjö fotograferades interiören noga. Utifrån detta har skrivarstugan rekonstruerats på Utvandrarnas hus i Växjö.